Sitter på bussen till jobbet denna ödesmättade lördag och funderar återigen på det här om olika skeden och vad jag egentligen kommer ihåg och varför.
Killen på bilden var min arbetskamrat för tre eller fyra år sedan. Vi var hyfsat bra vänner ett tag; vi drack öl, snackade framtid och köpte slipsar tillsammans (oftast dock inte samtidigt). Nu minns jag inte vad han heter i efternamn, vad vi brukade prata om eller vad det var som gjorde att vi skildes åt.
Han kände inte igen mig, vilket jag inte klandrar honom för, och det tog ett tag innan jag kunde placera honom. Vi är hastiga bisatser i avslutade kapitel av varandras liv.
Märkligt.
